Kenneth V. Lannings FBI-rapport om Satanic Ritual Abuse presenterades 1992. Han hade då sedan 1981 arbetat inom en FBI-enhet som utredde sexualbrott mot barn. Rapporten är lärorik läsning, den finns på Internet.*
Rykten om satanism, rituella övergrepp och nedgrävda barnlik flammade på 1980-talet. I USA, Sverige och andra länder gick poliser ut med spadar. Vid rättegången i Attunda berättade poliskommissarie Jan Olsson hur han och en kollega grävt i rabatter vid familjens Allgéns lantställe på en skärgårdsö. Christina Allgén hade uttolkat från sitt lilla barns mun, att där fanns Catrine da Costas huvud nedgrävt.
Jag glömmer inte Jan Olssons ord i slutet av förhöret i Attunda: "Jag beklagar att jag varit del av ett system som gjort en sådan här sak möjlig.”
Nej, Jan Olsson och hans poliskollega fann inga likdelar där Christina Allgén sa att de skulle finnas i hennes före detta svärföräldrars rabatt. Lika lite, det vill säga ingenting, fann poliser i USA och andra länder, där barnvittnen fick peka ut platser där djävulssekter skulle ha hållit ritualer. Inga likdelar och heller inga andra spår, rapporterade Lannings kommission.
FBI:s utredningar bekräftade dock att grupper som hyllar Satan existerar. De finns bland metallrockare och i marginella församlingar, som vill uppliva en asatro från vikingatiden. Men i dessa subkulturer var inte sexbrott vanligare än i andra delar av samhället.
Lanning säger saker som stämmer väl med mina erfarenheter. För det första att människors förnekelser respektive överdrifter förvirrar och har försvårat utredningar av sexualbrott mot barn. Lanning menar att enstaka förövare mot barn alltid har funnits mitt ibland oss och att alla samhällen har haft svårt att hantera detta faktum. I TV4 Kalla Fakta talade professor Nicklas Långström om förövarbeteenden som en biosocial variant. 1-2% av manspopulationen har ofrivilligt sexuella tändningsmönster inriktade på våld, barn, lik, djur. Unga män med den sårbarheten behöver hjälp tidigt. Annars är risken stor att de fixeras vid sexfantasier om lust i att skada och inrättar sig i ett hemligt dubbelliv. Jag har sett hur sådana en-av-hundra-män kan fungera helt normalt i sitt yrkesliv, hur de bildar familj och är trevliga mot vänner och grannar. Perversioner, som psykiatern Robert Stoller definierar som "the erotic form of hatred", levs ut parallellt, som ett hemligt sidospår.
Folk har inte svårt, konstaterar Kenneth Lanning, att tänka sig trasiga, dysfunktionella familjer där mannen är en förövare. Många har också föreställt sig hur hemliga sällskap av satanister kidnappar barn. Men att en bussig bekant - kanske en polis, en lärare, en barnläkare, en scoutledare, en pastor, en granne, alltså en-av-oss - skulle förgripa sig på barn? Den tanken är alltför obehaglig. Den slår man ifrån sig. Det är enklast att förneka den möjligheten.
Överdrifter och förnekelser kan därför bli varandras drivkrafter. När samhället förnekar att barn verkligen utsätts för sexuella övergrepp blir motreaktionen konspirationstänkande. Det märks ju att de som har makten försvarar förövare! Så har människors förnekelse av verkliga övergrepp kommit att driva fram fantasifoster och överdrifter. Resultatet blev märkvärdigt. Medan Hanna Olsson och hennes vänner pekade ut och anklagade två oskyldiga gick de bildligt talat arm i arm med en verklig förövare, den nu häktade polischefen Göran Lindberg, kallad Kapten Klänning.
”Han har varit vår stora idol här”, sa Susanna Tellebo på Uppsala kvinnojour när Göran Lindberg gripits, misstänkt för våldtäkt på barn och andra sexualbrott. ”När han säger samma saker som vi blir det på något sätt mer sant – eftersom han är man”, menade Susanna Tellebo. (Expressen 2010-01-29)
Den dynamiska kraften mellan å ena sidan förnekelse och å andra sidan fantasifoster med överdrifter är inte svår att förstå. Men därigenom ställs höga krav på saklighet och professionalism hos dem som arbetar i samhällets rättsinstitutioner.
/Rigmor
* http://www.rickross.com/reference/satanism/satanism1.html#conclusion
.jpg)
.jpg)
Inlägg
