söndag 18 april 2010

EYJA, GUDRUN & TANKESTORMARNA







Eyjafjället är inget vanligt berg. Eyja är en vulkan och nu har hon fått ett utbrott. Vi vet inga metoder att lugna ned henne. Lavan flödar, jökeln smälter och askan bolmar svart och tung fast ändå uppåt mot stratossfären. Över vår trädgård på Södra Öland brukar flygplan dra streck i det blå på en rutt mot nordost. Men Eyja sätter stopp för mänsklig flygtrafik. Nu korsar bara flyttfåglar Ölandshimlen, som på Stagnelius tid. 

För fem år sedan var det Gudrun som slog ut vår logistik och pangade den samhällsekonomiska kalkylen. Jag menar då inte politikern Gudrun utan orkanen. På tåg genom Småland ser jag hur grönskan läker sår efter Gudrun. Mina funderingar går till katastrofer, tankekatastrofer, som dragit fram över mitt arbetsfält inom medicin och psykoterapi. I morgon möts kunniga specialister för att röja något i bråten efter dessa förödelser. Anders Agells seminarium om juridiken och psykologin går av stapeln i Museeum Gustavianum, som för mig är hjärtat av Uppsala.

Gudrun var en lågtryckssnurra som den 8:e - 9:e januari 2005 halshögg höga furor på moarna och gjorde plockepinn-bröten av skogens träd. Vad folk måste ha jobbat med röjningen! En tid såg man enorma timmerhögar nära rälsen. På senare tågresor hade staplarna forslats bort. Vare sig det är en orkan eller en elfte septemberattack så är olyckan snabb medan upprensning, återhämtning, återställande kan ta en generation eller mer. 

På liknande sätt, tänker jag, är det med tankeepidemier. Att Quickfallen går till resning och att da Costafallet åter tas upp i Attunda och snart i en resningsansökan - allt detta är del i ett långvarigt upprensningsarbete. 

Rättsfall med felaktiga domar handlar givetvis främst om de drabbade. Om två läkare som fick sina liv förstörda när människors tankar, läsning och prat stormade runt otäcka saker som incest, satanism, mord och perversioner. Skadeverkningarna drabbade också läkarnas anhöriga vars liv inte blev som de hoppats. de drabbade Catrine da Costas anhöriga, som lockades med i beskyllningarna, anklagelser som ledde fokus bort från gärningsmannen eller gärningsmännen. 

Skadeverkningarna drabbade också en ung patient, Sture Bergwall, med missbruksproblem och oförklarliga impulser. Han blev dömd till sluten vård. Men den vård som syftade till bättring och hälsa bringade honom istället svår narkomanisjukdom. Vår upprensning handlar om att klargöra att terapin för patient undvek hans verkliga problem. Terapirummets dialog ledde istället in i fantasmagorier och vidare ut mot ett gigantiskt rollspel på nationalnivå. Sture Bergwall blev förbytt till Thomas Quick, 1990-talets riksmonster. Han blev kändis genom att filmade vallningar i vildmark visades på teve och rättegångarna mediabevakades. Sture Bergwall blev underhållning för folket medan han svårt belastade dem han egentligen älskade mest: sin stora familj. Och de verkliga gärningsmännen, de kom undan. 

Enligt min uppfattning”, har Ebbe Schön skrivit, ”bör domstolarna också anlita folklorister och andra experter på mytbildning och sägenspridning som balans mot ett alltför ensidigt psykologinflytande.” (SvD 1996-04-16) Ebbe Schön är docent, folklorist, folklivsforskare, litteraturvetare och en yrkesman jag beundrar. Han menar att specialister på vidskeplighet kan återföra en del legitimerade psykologer till verkligheten! Kul, det ska jag komma ihåg att citera på seminariet i morgon. 

Sant är att när 1900-talets psykologer gav sig in på tolkningar av ”det omedvetna” hamnade de gång efter annan snett. Enligt psykodynamisk hermeneutik skulle vissa (!) psykologer ha kompetens att genomskåda hur i stort sett allt vad andra säger, gör, tänker, drömmer, känner egentligen kan stå för något annat. Detta andra i det fördolda har psykoanalytiker och djuppsykologer uttolkat för världen. Verkligheten framstår i det perspektivet som en skenvärld, blott symbolisk för en bakgrundsvärld, eine Hintergrundswelt, vilken vanligt folk inte kan förstå.

Utifrån en sådan självbild och värdegrund kunde psykologer och psykoterapeuter intyga i rättssalen att vad Christina Allgén påstod att hennes lilla barn hade menat, det var rimligt och trovärdigt. Med en sådan värdegrund kunde psykologer intyga att i Thomas Quicks skräckelberättelser - ja, där fanns både fakta om mord och mordmotiv redovisade.

Det är mänskligt men trist att betrodda yrkesmänniskor inom psykiatri, psykologi, rättsväsende och polismyndigheter - personer som tillsammans med journalister var de drivande i tankestormen - nu söker försvara sig eller vill hålla sig undan. Vad friskt och skönt det ska bli den dag en av dem kastar masken och säger som det är: "Så tokigt tänkte vi på den tiden."

/Rigmor