Allmänheten lärde känna Catrine da Costa genom Hanna Olssons texter och utsagor. Vi såg i tidningarna ett par vackra foton av Catrine da Costa, privata bilder som togs innan missbrukslivet hade tärt på hennes unga ansikte. Ofta har artiklarna illustrerats med en polisbild. De som träffade Catrine da Costa under 1984 säger att hon då inte längre var sig lik från tidningsbilderna.
Hanna Olsson har lanserat minst fyra Catrinebilder. Två av dessa stämmer någorlunda med verkligheten medan två är fantasikonstruktioner.
I. Sant är att Catrine da Costa var drogberoende (amfetamin, heroin).
II. Sant är att Catrine da Costa var prostituerad.
III. Det är inte sant är att Catrine da Costa kan gälla som en förebild i kvinnorörelsen. Hon är ingen ikon för kvinnor som försörjer sig med yrkesarbete, tar hand om sin familj, sköter sina hem. Ändå fanns det några år när Hanna Olsson och hennes vänner sa att Catrine da Costa var kvinnors ledstjärna, exempelvis vid demonstrationståget genom Stockholm den 31 maj 1991. Lika missledande är Hanna Olssons påståendet att den drogade Catrine da Costa och den enastående konstnären Käthe Kollowits liknar varandra. ”De har samma blick” fastslår Hanna Olsson. (Catrine och rättvisan, s. 9 f.) Det är hennes synvilla.
IV. Det är inte sant att Catrine da Costa var en hänsynslös barnmisshandlare. Sanktionerad av Hanna Olsson påstod Catrines knarkkamrat Marianne Seppälä under ed att Catrine hade utsatt Thomas och Christina Allgéns dotter för psykisk tortyr vid upprepade tillfällen. Varken Hanna Olsson eller Catrines anhöriga har mig veterligt försvarat henne mot dessa falska beskyllningar.
Jag kommer att reflektera över de fyra olika bilderna av Catrine da Costa.
De som var hennes verklighet: ”knarkartjejen” och ”gatflickan”.
Och så projektionerna: Varför beskrevs Catrine da Costa som alltför upphöjd och alltför avskyvärd?
/Rigmor
.jpg)
.jpg)
Inlägg
