fredag 7 maj 2010

NARKOMANER OCH VITMYROR


Hos Nils Bejerot fanns ingen uppgivenhet. Han skötte patienter, undervisade medicinare, höll kurser för alla som var intresserade av missbruksvård, han debatterade, skrev böcker och hade en egen stor familj. Hans engagemang gällde alla missbrukare och deras anhöriga. Hans medkänsla var särskilt stor för barnen, som far illa i missbruksmiljöer. Han var vår lärare i missbruksvård och beroendesjukdomar. Redan då en legendarisk socialläkare, samhällsdebattör som sedan blev professor.

Nils Bejerot brukade dra en analogi om drogberoende och knarkande vitmyror. Vitmyrorna är i normala fall en flitig djurart. De jobbar på myrboets konstruktion, bär hem mat och sköter om myrägg som deras drottning värper.

En viss fjärilslarv utsöndrar ett sekret som vitmyror är begivna på. När de hittar en sådan larv kånkas den hem till myrboet. Jag hörde på Vetandets värld P1 en professor, specialist på myror, berätta att en del fjärilslarver själva söker sig ned i myrbon. Det lät som om larven ordnar rejvparty i stacken. Myrorna ser i syne, kivas och rör sig i trans runt larven.

När myrorna kommit över en larv gör de allt för att få den att stanna och leverera sekret för myror att lapa i sig. Myrornas verklighet förfaller. De blir så självdestruktiva att larven matas med deras myrägg. Drogleverantören växer medan undergången är nära för konsumenterna. Om man då lyfter bort larven sker ett mirakel. Myrorna tillnyktrar. Efter en stunds förvirring (abstinens) återgår de till sitt myrliv och börjar reparera förödelsen.

På motsvarande sätt, menade Nils Bejerot, kommer narkomaner till besinning och blir sig själva när man befriar dem från drogen. Låt oss lyfta bort droger ur samhället som en larv ur myrsamhället! löd Nils Bejerots budskap. Det ska vara olönsamt att hantera narkotika. Ge langarna hårdare och ekonomiskt kännbara straff! insisterade han. Den maningen gav honom ovänner i den kriminella världen. 

Bejerots behandlingsfilosofi gick ut på nolltolerans. Drogfrihet ska vara målet. Han var länge motståndare till legal förskrivning av metadon. Långtidsbehandling med metadon var att ersätta beroende av en drog med beroende av en annan opiat. På 1960-talet hade den legala förskrivningen ibland spårat ur. När metadonprogrammen senare strukturerades ändrade Bejerot inställning. Metadon kan vara ett sätt att hjälpa de beroendesjuka och deras plågade anhöriga till bättre livskvalitet.

Nils Bejerot listade fem riskfaktorer för drogberoende:

- gott om tid (alla behöver gå till jobbet)

- gott om pengar (varken soc eller anhöriga bör ge pengar villkorslöst till missbrukare)

- tillgång till drogen (sätt dit langarna)

- folk i omgivningen som använder drogen (missbruk är smittsamt)

- en tillåtande ideologi i samhället om att inneha drog till eget bruk (flumkultur)

Han polemiserade mot dem som ville lösa drogproblem genom enbart sociala och ekonomiska åtgärder. Givetvis har arbetslöshet, personlighetsstörningar, sociala problem betydelse. Men drogberoende är också en biologisk sjukdom. Beroende utvecklas om vanebildande ämnen tillförs kroppen i viss mängd under tillräckligt lång tid. Det kan ta tio år att utveckla alkoholism, det kan gå på några veckor att fastna i heroinmissbruk.

Nils Bejerot lärde oss blivande läkare att inte betrakta återfall i missbruk som misslyckande. Reumatiska sjukdomar, MS, psykossjukdomar går i skov. Så kan man även se på beroendesjukdomarna. Kommer det ett återfall - ta nya tag!

Bejerot skiljde ut epidemisk narkomani från andra former av beroende. Den typ av missbruk som Catrine da Costa hamnade i är smittsam. Unga människor drar med varandra in i missbruk. Man kan också bli läkemedelsberoende av smärtstillande behandling, (terapeutisk narkomani). Den läkemedelsberoende håller missbruket för sig själv. Tillståndet smittar inte.  Det finns därtill endemisk narkomani inom folkgrupper som inte sprids utanför gruppen. Ett exempel är somaliska män i Sverige som tuggar khat eller grupper i Latinamerika som tuggar kokablad.

Bejerot skilde på missbruk och beroende. Man kan välja att missbruka men fortfarande ha kontroll över sitt beteende. När beroende utvecklas slås viljan ut. Filosofer, religionernas förkunnare, politiker gör stort nummer av Människans Fria Vilja. Men en drogberoende människa har blivit slav under sitt beroende.

Alla som arbetat i missbruksvård eller har en närstående som är alkoholist, spel-, drog-, sekt- eller läkemedelsberoende vet hur den som är beroende ljuger, döljer, manipulerar. Drogen går före allt. Förälskelsen i drogen är starkare än kärlek till anhöriga och starkare än överenskommelser med läkare och vårdpersonal. Lögner och svek ingår i missbrukets symtombild. Den beroende har förlorat kontroll över giftbegäret. Man ska räkna med att missbrukaren kan vara manipulativ och kan redan under vårdtiden planera för sitt ”återfall”.

Behandlingen i tolvstegsprogram går ut på självkännedom och förståelse för hur viljan slås ut när suget blir driftsmässigt. Kamratstöd av någon som själv är nykter beroende är kärnan i tolvstegsprogrammen. Det handlar om en långsiktig omskolning till nyktert beteende.

I kommande inlägg ska jag berätta om hur ”de vanliga” och missbrukare lever i två avgränsade världar. Och om svårigheter att återinträda i "de vanligas värld" när man lämnar missbruket. 

Senare ska jag belysa hur även  prostituerade kvinnor (utan drogproblem) särskiljs från ”de vanliga” av en social gräns, som brukar kallas "hor-stigmat".

/Rigmor